Jag har tänkt skriva ett tag men som så ofta annars har jag prokastrinerat. Inte för att det egentligen är särskilt jobbigt att skriva. Jag har bara inte riktigt känt för det.
Men det har hänt en stor sak! Måndagen i förra veckan skrev jag på ett hyreskontrakt och om exakt 13 dagar flyttar jag! Det blir till ett relativt nybyggt hus och en väldigt liten men fräsch etta, med stor balkong åt söder och en lika rymlig loftgång åt norr. Och satan vad jag längtar!
Jag vet att jag har tur som fått bo hos mina föräldrar och det har också varit mysigt, men det känns mer och mer som att mina dagar bara går ut på att fördriva tiden istället för att faktiskt leva. Det är inte så lätt att göra saker här och det känns som att jag mest sover, läser och spelar på telefon. Och packar en jävla massa.
Det blir säkert konstigt, att trycka in mig själv och alla mina saker på 37 kvadratmeter, i en etta mer sovalkov, men jag är övertygad om att det kommer bli bra. Sovalkoven ska förvandlas till läshörna och jag kommer sova i en bäddsoffa i vardagsrummet och ha mitt skrivbord placerat framför fönstret. Kan redan se framför mig hur jag sitter där och målar. Och när det blir vår och sommar, då kommer jag mer eller mindre bo ute på balkongen som är stor nog för både en skön fåtölj och ett matbord och stolar så jag kan sitta där ute och äta. Ja, det låter helt jävla fantastiskt. Jag är bara så rastlös nu. Vill att julen passerar fort som fan så jag kan sätta igång. Det känns som att mitt liv sattes på paus när jag flyttade hem till mina föräldrar och nu är jag både redo och ivrig att börja leva.
ostadigt. 