Jag är tillbaka i verkligheten men vet inte om jag var redo

Bild från hundstranden i Weissen Häuser Strand

Den här omställningen som kommer av att helt plötsligt vara hemma igen har gjort att dagen varit fylld av ångest och overklighetskänslor. Jag vet ju att det brukar vara så, att omställningar innebär obehag även om omställningen i sig inte är negativ. Ändå blir jag så… paff typ. Och på något sätt känns det tomt. Jag är tillbaka i verkligheten och jag vet inte om jag var redo för det.

Imorgon ska Sofia och jag upp på stan. Vi behöver köpa mat och sand till hamstrarna och så vill jag köpa några pocketar och Sofia ett linne eller en tröja. Avmaskningsmedel till hundarna behöver också införskaffas efter resan. På tisdag tar vi hundarna och åker till Karlskoga för att spendera några dagar med Sofias föräldrar. Jag längtar massor, det kommer bli så mysigt. Och nu är Kurta och Hicka hemma igen 😊 Bara det värsta obehaget passerar så kommer jag nog snart må bra igen.

Både och

Hemma sedan några timmar. Det blev drygt elva långa timmar i bilen och vi åkte både genom solsken och spöregn. Hundarna hade det gött där bak i bilen, där de kunde ligga och chilla medan vi andra satt och trängdes i en fullsmackad bil.

Det känns både bra och dåligt att vara hemma igen. Jag saknar redan promenaderna i Tyskland. Allt det vackra som är så annorlunda från här. Och badandet i havet. Samtidigt är det skönt att vara här, ligga i min egen säng och inte behöva oroa mig för massa lösspringande hundar runt knuten. Bittersweet är det perfekta ordet för vad jag känner just nu.

Sista natten i mitt älskade Tyskland

Sofias bild, tagen på väg ned mot stranden

Sista dagen i Wangels är nästan över och det börjar kännas rätt okej att åka härifrån ändå. Det känns sorgligt att lämna Tyskland som jag blivit så kär i, men samtidigt skönt att komma hem till allt det där som jag mår så bra av. Mitt hem och min balkong, alla brev och allt garn och Kurta och Hicka.

Idag tog vi en tur med bilen efter frukost, för att leta efter en leksaksaffär där mina föräldrar kunde köpa med någonting till Vincent. Eutin heter staden och den är bedårande vacker. Tyvärr började regnet ösa ned när vi väl kommit fram så istället för att springa runt och leta leksaker tankade vi bilen och åkte hela vägen tillbaka igen. Mig gjorde det inget. Naturen längs vägen var fantastisk att se på och jag hade gärna åkt lite till.

Resten av dagen har vi mest packat och planerat hur vi ska ha allt i bilen så allting ska få plats. Sofia och jag gick och köpte pennor och stickers i en butik vid centrumet och så köpte vi frukost till imorgon. Vi kommer äta i bilen när vi kommit över till Danmark.

Halv sju ska vi ta oss upp så vi kommer iväg härifrån i bra tid. Det blir en lång resa hem och jag ser inte fram emot någon av båtturerna, men det kommer nog gå bra. Så länge det inte vågar för mycket på havet.

Jag vill inte härifrån

Det blev bad idag med. Kallare än i förrgår, men skönt likförbannat. Efteråt satte vi oss på trätrappan ned till sandstranden och drack öl/cider och bara njöt av miljön. Lyckades också med att läsa en stund för första gången under den här semestern.

Som vanligt blev det grillat till middag. Under tiden vi väntade tog Sofia några shottar, mamma fixade till sig och jag löste korsord.

Mina nya haremsbrallor som jag köpte i Heiligenhafen igår

Har nog aldrig suttit så mycket med en korsordstidning som under dessa dagar. Det hör liksom till på något sätt och det är mysigt när alla sitter tillsammans och försöker hjälpas åt (men jag är fan bäst av oss, helt klart 😛).

Försöker acceptera att det snart är dags att åka hem igen, men jag känner nästan någon svag form av ångest när jag tänker på att vi på lördag drar härifrån. Trots alla jobbiga hundar/hundägare så är det fantastiskt att vara här.

Om vädret är okej imorgon ska Sofia och jag ta med Kiba till hundstranden så han får bada iallafall en gång när vi är här nere. Det skulle han älska.

Bara två dagar kvar

Vi ska snart ner och bada igen. Igår blev det ingenting av det. Solen var frånvarande och vi passade på att åka till Calles och köpa dricka och alkohol som ska med hem och sedan tog vi en tur till Heiligenhafen, en fantastisk liten stad vid havet. Två vänner till mina föräldrar var där med sin husbil så vi träffade dem och satte oss vid någon uteservering och åt. Proppat med folk överallt, men Kami fick sitta i väskan och då gick det hur bra som helst. Jag tror aldrig jag sett så många hundar på en och samma plats. Överallt och de var nära och nyfikna på hundarna och Kami var tyst och lugn nästan hela tiden. Det gick bra med Kiba också. Såklart var han rädd bland alla dessa människor och djur, men aldrig så rädd att han försökte fly.

Idag är jag sådär slut igen, men solen skiner och vi har bara två dagar kvar här så jag tänker kämpa på. Bada minst en gång iallafall och kanske tar jag en tupplur i solen. Det visar sig.