För många intryck för att hänga med

Idag är jag s l u t k ö r d. Redo att somna om innan jag ens vaknat.

Igår var jag ”social.” Jag sätter det inom citationstecken för särskilt social var jag inte. Sofia och jag drog till Karlskoga för korvgrillning med en stor del av hennes familj. Hundarna var hos mamma och pappa och jag var fruktansvärt sårbar från att jag vaknade på morgonen. Drack kaffe och läste, med öronproppar och enorma hörselskydd för att stänga ute så mycket ljud som möjligt. Jag vet själv att jag blir avståndstagande och kan upplevas som kall när jag är i det där läget, vilket bara beror på att jag lägger all kraft jag har på att inte flippa.

I bilen på väg dit fick jag välja musik och Manson är alltid till en stor hjälp när jag behöver komma i någon typ av form inför någonting ansträngande.

Problemet är att det är omöjligt för mig att vara social när vi är så många tillsammans. Det blir för mycket. Människor och intryck överallt och jag kan omöjligt greppa vad som pågår. Istället för att ägna mig åt självförakt och självhat accepterade jag situationen. Varför? För att de känner mig tillräckligt mycket för att veta att mitt beteende inte handlar om ointresse eller dryghet. De vet hurdan jag är och jag tror faktiskt att de alla accepterar det. Fan vad lyxigt att vara omgiven av det ändå ♥️

En stund gick jag ifrån de andra. Satte mig på en stor sten i solen och njöt av att existera. Ljuden av prat och barnspring i bakgrunden. Det var fint.

När det bara var Sofia och jag, hennes föräldrar + Johan och Cissi och deras lilla bebbe kvar var jag dock för slutkörd att faktiskt kunna engagera mig i de andra. Jag var för trött i både hjärnan och kroppen för att lyckas vara social och när vi kom hem igen kändes det som att jag skulle falla död ned i soffan eller något. Fokuserade på sådant som ger mig energi, som att läsa, men blicken var suddig och det var svårt att fokusera, men gick ändå okej.

För mig funkar det mycket bättre att ses i små grupper. Då kan jag delta. Men det var ändå fint att se alla. Och att komma ut. Äta varm korv och lyssna till barnens roliga konversationer.

Tuff summering av året

Jag vaknade med ångest idag. Ångest och en ovilja att gå upp. Så jag fortsatte sova tills hundarna tröttnade på mig och jag var tvungen att ta mig samman. Även fast de var ute sent inatt har de inget tålamod alls när maten inte serveras vid samma tidpunkter som vanligt.

De senaste tre åren har jag gjort en summering av mitt år i min bullet journal och det var inte så jättekul denna gång.
Men innan jag satte mig ned för summeringen tog jag ett bad. Tidigare under dagen hade jag bestämt mig för att lufsa runt i pyjamas och med äckligt hår, eftersom vi ändå bara skulle vara hemma och spela bingo lotto och mildra Kibas raketångest. Men så sade jag till mig själv att anstränga mig lite. Så jag fixade håret och sminkade mig och när jag såg mig i spegeln hamnade humöret på botten. För att jag kände mig om möjligt ännu fulare efter att ha fixat till mig än vad jag gjorde innan.

Och så var det dags för den där summeringen då och fy fan. Mycket har varit bra det här året. Framför allt att jag numera känner noll oro och rädsla när jag är hemma själv. Det är en seger jag aldrig trott att jag skulle kunna vinna.
Men satan vad jag hatat på mitt eget yttre det här året. Jag brukade göra det för många år sedan, när jag överlag kände mig som en vedervärdig människa och därför ville göra mig så ”fin” som möjligt för att slippa känna mig ful.
Men jag trodde att jag växt ifrån det där. Att jag mognat och slutat lägga energi på skitsaker.

Tydligen inte. Nästan hela det här året har varit fyllt av det där självföraktet som kommer av att jag känner mig fet, ful och äcklig och självföraktet bli knappast bättre av att den här ytligheten får mig att känna mig som världens största fån, tönt och idiot som låter den här idiotin ta så stor plats.

Så. 2021. Hur ska jag göra för att komma ifrån det här? Jag har ingen jävla aning men någonting måste jag göra för mitt värde sitter för helvete inte i min utsida. På något sätt ska jag nå acceptans och ta död på den här ilskan och föraktet mot mig själv.
Och förutom det har jag skrivit ned två saker till att jobba på detta år:

• Bli starkare fysiskt (träna regelbundet)
• Göra någonting vettigt av mitt skrivande