Samhain

Idag är det Samhain. Jag kommer nog aldrig kunna beskriva hur mycket jag älskar denna dag, denna högtid, men det är min absoluta favoritdag på året.

Det är så vackert ute och jag älskar att promenera med hundarna lite extra den här tiden på året. Den vackra naturen gör det så lätt att vara mindful.
Ikväll skall jag äta en tyst måltid. Inga fler planer än så. Jag är så trött idag. Det känns som att all energi sipprar ur mina porer. och huvudet är inte riktigt med. Kanske är jag trött sedan igår, då jag följde med mina föräldrar till Lindesberg, men det är det i sådana fall värt.

Det var så fint att träffa tvillingarna igen. Alwa tittade lite skumt på mig i början, men snart nog var jag favoriten igen. Varenda gång hon sträcker sina små armar efter mig blir jag gråtfärdig. Det är så fint, att jag får all den där uppmärksamheten. Och Wilma, hon bara skrattar och ler och hälsar på alla hon ser.

Det är sådan lyx att jag får ha dem i mitt liv ❤ Och jag älskar huset i Lindesberg. Det är så himla mysigt. Hemtrevligt.

Vi åkte iväg och åt asiatiskt buffé, men jag var mer intresserad av att titta på tvillingarna och deras påhitt än vad jag var av maten. De har blivit så stora och tycks älska att härma varandra.

Det var tufft att lämna dem igen. Lika hemskt varje gång och Alwa gjorde det inte lättare för mig när hon inte ville lämna min famn.

Jag mår bra

Idag vaknade jag på fantastiskt humör. Tog min morgonmedicin och lade mig sedan i sängen igen och läste ut Disclaimer av Renée Knight. En bra bok, men inget speciellt.

Igår träffade jag äntligen Natta igen. Det var flera månader sedan hon flyttade till Kumla och ända sedan dess har jag haft en tung sten i bröstet av rädsla för att förlora henne. Det är ju sådan jag är, jämt rädd för att förlora människor som betyder mycket för mig, och i den där… sörjan, av känslor, lyckades jag inte använda hjärnan till att förstå hur jag skulle kunna hälsa på henne igen. Det fanns ingen lösning i mitt stundvis tröga lilla huvud.

Igår åkte jag dit med mina föräldrar. Hade med mig en full påse med utlästa böcker eftersom jag vet att både Natta och hennes pojkvän gillar att läsa.
Deras hus är fantastiskt. Natta lyckas allt skapa en hemtrevlig atmosfär och Vincents rum, med de färglada väggarna, var så mysigt.

Och djuren! Rottisen Diva som jag inte kunde ta mina ögon ifrån. Jag har alltid älskat rottisar, det är en sån fantastisk ras, och Diva är en av de trevligaste hundar jag träffat. Hon ser ut som en stor Kiba, förutom ansiktet. Vad finns det att inte gilla?
Och den där lilla minikatten. Det finns inget bättre än djur ❤

Idag känns det som att en tung börda lyfts bort från min kropp. Seriöst. Dessutom är det ju supersimpelt att ta bussen hem till Natta – så länge Sofia åker med mig vill säga. Jag börjar nästan invalidera mig själv och mina känslor när jag nu känner den här enorma skillnaden. Det känns patetiskt. Som att herregud, bli inte så överdrivet glad! Men det är ju så jag funkar. Jag har svårt att ta till mig människor men de som jag tycker om, de blir så enormt viktiga för mig, och förändringar, som flytten, har jag alltid haft svårt för. Jag blir avig och fylld med ångest och får svårt att tänka logiskt. Och jag drar mig undan.

Men nu känns det bra. Och jag ser fram emot kvällen. Sofia skall iväg på teater och jag tänker ta tillfället i akt och mysa ned mig med mitt skrivande. Det är så underbart att skriva fiktion, där jag själv skapar någonting från början till slut och styr över vad som skall hända. Under veckan som gått har jag bearbetat några kapitel från min självbiografi och spenderat timmar med den fiktiva boken som jag gett arbetsnamnet Horan.

Jag mår bra.

 

P.S. Och imorgon skall jag till Lindesberg och träffa min bror och Julia och tvillingarna. Det blir fint det ❤

En återuppväckt kärlek

Jag känner mig lite småskum i kropp och sinne. Det tog två dagar innan jag insåg att det troligtvis är biverkningar; jag höjde ju dosen antidepressiva efter läkarbesöket i onsdags. Det är inte alltid huvudet är med. 

Idag har jag fortsatt skriva. Bearbetat första kapitlet av boken och påbörjat nästa projekt lite smått – en fiktiv roman. Pappa var förvånad att jag redan är igång med nästa och det är nog jag också. Men jag saknar det ju redan, flödet av ord. Äntligen tycks jag ha återupplivat min gamla kärlek till skrivandet och jag tänker passa på att skriva så länge jag orkar. Passa på så länge det håller i sig. 

På fredag skall jag äntligen träffa Natta igen ❤️ Skall åka hem till henne i Kumla där hon nu bor med sin pojkvän och Vincent. + finfina djur. Tycker veckan kan skynda sig fram nu. 

Jag är färdig!

Jag är klar! 100585 ord och första utkastet är klart. 82 kapitel. Det känns så skumt, att jag faktiskt lyckats, efter alla år då jag försökt få ned min historia i skrift. 

Annars då? Readathon gick bra. Fem böcker utlästa och jag hade säkert lyckats klämma två till om jag inte bestämt mig för att sova vidare de sista fyra timmarna. Så jävla irriterande. Jag hade ju ändå sovit under natten. Var riktigt grinig på mig själv, varför skulle jag sova när det bara var fyra timmar kvar? Nu dröjer det ändå tills April tills det är readathon igen och jag längtar redan.

Så redo för readathon

Jag är så redo för det här. Readathon och det pirrar fan i magen, haha. Har fyra böcker redo i en liten hög, plus fyra serieböcker jag lånat från biblioteket till min iPad. Det blir mitt tredje readathon och senaste det var, i April, testade jag att blanda vanliga böcker med serieböcker och det var verkligen en hit. Jag orkade spenderade praktiskt taget all vaken tid med att läsa, istället för att ta kortare pauser som jag gjort gången innan. Det här blir kanon. Svårt bara att bestämma mig för vilken bok jag vill börja med 😉

Har fixat i ordning sovrummet så ingenting skall störa mig medan jag läser. Bäddat sängen, för att minska viljan att ta en tupplur, och ställt fram en fotpall till fåtöljen. Nu räknar jag ned tiden tills klockan blir två och det är dags att börja.