Vore fint med lite mer energi

Har varit allmänt trött och håglös idag. Håglös kanske är fel ord att använda. Jag har helt enkelt varit så trött att jag inte klarat av att hålla mig vaken.

Tog mig upp en stund efter nio och började läsa och tänkte att jag nog var lite piggare än igår. Pratade lite med pappa och gick sedan ut med hundarna i regnet och när jag kom in igen kändes det som att både kroppen och hjärnan var på väg att lägga av.
Ringde upp mamma (vi talar alltid i telefon efter förmiddagspromenaden) och försökte hålla mig vaken men så fort vi sagt hejdå tillät jag mig själv att sova.

Och sov gjorde jag i tre timmar. Vaknade lika trött som jag var innan tuppluren men lyckades ändå hålla mig vaken med hjälp av läsning tills det var dags för eftermiddagspromenaden.

Sofia kom hem runt halv fem och jag satte mig en stund på övervåningen och lyssnade på podd och pusslade. Satt där i över två timmar och efteråt kändes jag lite klarare i huvudet. Hur nu det är möjligt. Men pussel är bra för mig. Iallafall när det går bra. Går framåt 😉

Har nu precis tagit min kvällsmedicin och Sofia är ute med hundarna. Tänker inte försöka hålla mig vaken längre. Tänker inte ens ta med en bok upp till sängen. Nej, det är dags för mig att smörja in mina ögon och sussa sött och hoppas på mer energi imorgon. Det kommer sannerligen behövas eftersom jag ska iväg och handla då.

Blä.

Inte mycket som lockar mer än en bra bok

Det är inte ofta jag smackar upp en bild på mig själv såhär. Kanske förut. Innan seborré och när jag fortfarande orkade och kunde sminka mig (jag kan ju såklart, fysiskt, sminka mig, men mina torra ögon flippar direkt).
Bilden togs i lördags, mitt under readathon, och jag mådde toppen och satt ute på balkongen och allmänt njöt. Med andra ord en bild som har en positiv innebörd för mig, fastän mitt eget nylle tar upp en stor del av den 😉

Precis inkommen efter regnig eftermiddagspromenad och nu ligger Kiba och stirrar på mig från fåtöljen i mitt rum. Tanken är att jag ska försöka göra något annat än läsa tills Sofia kommer hem. Nu när det går är det oerhört svårt att låta bli. Allt annat känns så tråkigt i jämförelse. Alltså, att ligga ned i soffan, med filtar kuddar och hundar, och läsa bort tiden. Det är svårslaget.

Sofia jobbar helvetestimmar idag. 6-19. Mycket tid för mig att läsa, men stackars henne. Kan inte ens föreställa mig hur slut en så lång arbetsdag måste göra henne.
Min tanke är att jag ska skriva brev när jag blivit klar här, men jag måste erkänna att det låter jävligt lockande att fortsätta läsa några timmar.