Bitterhet och fatshaming

Lite bitter och jobbig kväll efter en dag med obehagskänslor. Det har känts som att nånting hemskt skulle hända, så som jag ofta känner, och kunde inte riktigt skaka det av mig. 

Jag gillar ju att exponera sånt som jag mår dåligt över och just därför tog jag ett kort av mitt face. Fullt med seborré. Det har inte varit så illa sedan innan jag var hos läkaren och kollade upp det. Jag vet ju vad jag ska göra för att hålla det under kontroll, men den här nedstämdheten gör det svårt för mig att orka. Orka smeta på kortisonsalva. 

Försökte också ta en bild på mitt svettiga linne efter en relativt långsam eftermiddagspromenad. Jag hatar de där svettfläckarna som dyker upp runt magen och på ryggen efter bilringarna. När någon ska krama mig får jag ångestpåslag och säger rör mig inte på ryggen jag svettas så jävla mycket och skäms ihjäl. 

Lade mig i badet för att läsa senaste Amelia. Något som brukar få mig att må bättre, trots att nästan varje framsida med stora bokstäver skriver om det nya braiga sättet att gå ned i vikt. Men idag fick jag lust att avbryta min prenumeration. 

På riktigt. Så jävla vidrigt gjort. Ett slag mot alla oss tjockisar som läser tidningen. Ska låta värsta ilskan gå över innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra, men som det känns just nu vill jag aldrig mer ha ett nummer av den här tidningen i min hand. 

Små steg som egentligen är väldigt stora

Måndag och jag fick kämpa med att komma upp ur sängen, som vanligt. Första alarmet var ställt på nio och någon gång strax efter tio lyckades jag ta mig upp. Tvingade mig själv att göra kaffe och bre några mackor, det kändes så väldigt ansträngande innan, och nu har jag klätt på mig, fixat håret och bäddat sängen. Kläderna är inte myskläder och det är jävligt imponerande. Hela morgonen är faktiskt jävligt imponerande. Den här veckan känns så fruktansvärt jobbig, Sofia kommer jobba massor, och nedstämdheten försöker hela tiden vinna. Jag är dock glad att det regnar. Då kan jag tända smålampor och ljus för att göra det mysigt inne och under promenaden får jag mysa runt under ett paraply. Det enda negativa är ju att hundarna blir så skitiga och jag vet inte hur noga jag kommer orka torka av dem, men det får vara så. Jag är uppe, påklädd och mätt. Det är väldigt stora steg bara det. 

Kalasande

Helgen har varit så fin. Massa läsning igår och sedan middag i hästhagen med Sofia, mina föräldrar och Vincent. Det blev lite fotboll innan maten. Jag försökte vara med, jag som aldrig varit intresserad av fotboll öht, men kroppen orkade knappt någonting alls. Kunde stå en stund i mål men bara att hindra den där bollen från att komma in kändes övermäktigt. Det är ganska sorgligt. 31 år och en kropp som knappt orkar. Förhoppningsvis kommer jag finna styrkan att ta tag i det. 

Hsh. 

Idag var det kalas för Vincent i hästhagen. Han fick en hund och två mössor, alla tre Paw Patrol-inspirerade. 

Glädjen i hans ansikte när han fick se vad som låg i kartongen är oslagbar. 

Dagens sötaste var när Vincent lade armen om Alwas axlar och sa ”Det här är min lillasyster.” ❤️ 

Alwa har lärt sig gå och är urgullig när hon stapplar fram. Och så har ju hon och Wilma likadana harmensbrallor som mig 😍

Och idag hände något stort. För första gången någonsin sträckte Wilma sig efter mig ❤️ En dag fylld med kärlek med andra ord. 

Efter paketöppning blev det skattjakt. Pappa och mamma hade gjort så Vincent fick följa ett snöre för att på så vis hitta en skatt. Det var en stor hit. 

Fullkomligt älskar den här bilden 😘

Tvillingarna fick varsin apa som jag virkat åt dem. 

Innan det var dags att säga adjö och åka hem igen hade Kenny och Vincent någon form av flyguppvisning, och jag vet inte vem av dem som hade roligast 😉

Tack för att ni finns ❤️

Trötthet och stressvirkning

Jag har varit så fruktansvärt trött den här veckan. Sovit mer än vanligt (ja, det går faktiskt) och varit allmänt håglös. Försökte komma underfund med vad som varit annorlunda denna vecka för att på så vis kunna hitta orsaken och det tog inte lång tid innan jag kom på det. Jag har slutat med omega 3 tabletterna. Fastän jag fortfarande minns hur positivt mitt mående ändrades när jag började mer dem förra hösten ville jag inte fortsätta längre. Tabletterna jag tar är dyra och varje gång det är dags att beställa nya får jag ångest. Tänkte att det inte skulle bli någon större skillnad om jag slutade ta dem och tänkte sedan inte på det igen förrän igår, när jag analyserade tröttheten. Så jag antar att jag får hitta sätt att stå ut med den där ångesten när det är dags att beställa en ny burk, för såhär trött orkar jag inte vara.

Ska snart ta ett bad och läsa. Sedan står burrengöring på schemat och det tar tid. Skura burarna och diska vattenflaskor och toaletter och allt annat av plast. Ikväll ska Sofia och jag cykla till Hästhagen och äta middag med mina föräldrar och Vincent ❤️ Och imorgon är det dags för Vincents fyraårskalas. Han fyller egentligen inte förrän den fjärde, men då är han hos Natta så kalaset blir tidigare. Med andra ord har jag fått stressa denna vecka för att hinna klart med hans presenter, men det har gått bra. Förhoppningsvis blir han nöjd. Han har ju pekat ut sakerna själv 😚

Bla bla bla typ

Efter en helg fylld med läsning, sömn och virkning tänker jag försöka fortsätta veckan på samma tema. Med mycket läsning, främst. Böcker är det allra bästa sättet för mig att ladda batterierna. 

I hetsätningsboken har jag nu kommit fram till självhjälpsmanualen. Det känns både skrämmande och spännande. Jag hoppas så innerligt att det här ska hjälpa mig och om jag ska tro på statistiken har detta en väldigt stor chans att faktiskt funka för mig. 

Jag har mens igen. Fick det veckan innan vi drog till Tyskland och nu har jag det igen. Det känns fantastiskt, men jag önskar att jag visste vad som är annorlunda nu. Vad det är som gör att jag äntligen tycks ha fått tillbaka mensen efter alla dessa år utan (med ett fåtal undantag). 

Nåväl. Dags att göra kaffe och försöka vakna till liv.