Vissa gånger blir det bara fel

  
Jag är jävligt duktig på det här med känslor. Jag har lärt mig och kan nästan alltid förstå vad det är som pågår och på så vis börjar jag må bättre. 
Idag var det dock inte så. Jag fattade inte. Hade en fin dag. Barnvakt åt Vincent och han var sådär charmig och go som bara han kan vara, och ändå blev det nån form av kortslutning i hjärnan under kvällen. Katastroftankar och kvällsbadet som skulle vara så mysigt blev istället fyllt av tårar. 
Är så slut nu på kvällen, och orolig att mitt känslomässiga kaos ska förstöra julen för mig. Jag vill verkligen inte att det ska hända. 

Merry Yule

  
Idag är det Yule, vintersolståndet. Eller första dagen av Yule. (Tydligen varar det i tolv dagar, något jag lärde mig igår. Tolv år som Wiccan och ändå har jag aldrig hört talas om det tidigare.) Så nu tar jag ledigt. Från vad, undrar ni och det med all rätt. Från mig själv, svarar jag. Fast inte hela mitt jag utan de delarna som stressar och pressar och trycker ner. Nu blir det tolv dagar med godis och massa böcker, meditation och bad, seriemys med Sofia och julfirande med mina fina. Nu tar jag ledigt. 
I söndags drog Sofia och jag hem till Natta och Vincent, för lite tidigt julfirande. Det var så mysigt. Jag älskar att komma hem till Natta. Energierna där är alltid så lugna och positiva. 

  
Vincent fick några tidiga julklappar, bland annat den här snögubben som han blev gladare för än vad jag trott att han skulle bli. 

  
Sofia och Vincent busade som vanligt. Han kan aldrig säga Iia utan att le samtidigt ❤️

  
Och Natta fick bland annat en shrug jag gjort och som passar henne perfekt ❤️

Och vi fick en jättefin ljuslykta som kommer användas flitigt när julen är över. 
Det känns så bra nu. Att leva och att slippa stress. Jag är klar med alla julklappar och har bara en jäkla massa köttbullar kvar att göra. Och efter idag har Sofia jullov ❤️

  

Jag är så tacksam

  
Det var längesen jag skrev här sist. Det känns lite som att det gått ett helt liv. Som att jag lämnat ett gammalt liv och stigit in i ett nytt. 

Bitar faller på plats. Jag har lyckats kämpa mig ur en depression för hundraelfte gången och just nu känns livet bra. Som att jag funnit min plats. Jag har så mycket fint omkring mig. Fina människor, som ger energi, och fina hundar. Jag är helt enkelt nöjd med tillvaron. 

Just nu fixar jag klart med det sista inför jul. Några tavlor som inte är helt klara och så ett par presenter att sticka och virka klart. Det blir en annorlunda jul i år. Yule, den 22a, kommer jag nog fira i min tysthet och sen på julafton blir det bara hundarna, jag, Sofia och mina föräldrar. Det riktiga firandet blir den 25e, när vi ska ut till Vedevåg för en idyllisk jul med hundar och barn och människor som får mig att må bra. 

Jag är så tacksam. Livet tycks alltid lösa sig tillslut trots allt. För oss alla. Det finns en mening.