En mix av lugn och overklighet

Det här. Lugnet som kommer när det är undanplockat. När det inte är saker som ligger och stör, på ställen där de inte hör hemma. Det är så otroligt skönt för min hjärna.

Helvete vad jag var effektiv i lördags. Fixade städskrubben i hallen innan Sofia kommit upp och tog mig sedan an klädkammaren i mitt rum som varit ett helvete av prylar. Från början hade jag inte tänkt ta skrubben och klädkammaren, eftersom de inte är synliga. Det är bara att stänga dörren så slipper jag se skiten och jag ville inte ödsla energi på sådant som inte var absolut nödvändigt.

Men fan. Det kändes nödvändigt och känslan av att ställa allt i ordning, rada upp och organisera, och även känslan av att slänga, slänga, slänga… Det är så gött.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men Sofia och jag tog oss an hela lägenheten och när det kändes som min rygg skulle dö lite av smärta tvingade jag oss att dammsuga. Sofia var orolig att jag gjorde för mycket, att jag skulle köra slut på mig själv, men jag var för inne i röjandet för att kunna stoppas.

Och det är värt det. Igår var ryggen paj, mer eller mindre. Och jag var trött, såklart. Det jobbigaste var ändå den starka ångest och overklighetskänslorna som fyllde min kropp medan jag tittade på fotboll. Jag får ju overklighetskänslor när något förändras, när det inte är som vanligt, men seriöst, kom de av att vi städat så enormt? Det är ju sjukt.

Nåväl. Trött som satan idag och kroppen ber om vila men jag är okej med det. Mer än okej faktiskt, för jag känner också det där lugnet i själen som gör det lättare att andas. Nu ska vi bara försöka hålla det så.

Jag vet ju bättre än så

Kami ska till veterinären imorgon. Han var där i förra veckan, dels för att han plötsligt svällt upp i ansiktet och dels för att han verkade ha ont i ett öra. Så nu har vi sprutat in någon olja i hans öron, varje dag, och som såklart smetat ut sig i hans päls så han sett konstant fläng ut. Och imorgon, då ska han sövas för att få tänder dragna.

Jag hatar det. Hatar att inte ha honom hemma med mig och Kiba. Det kommer bli en konstig dag och säkerligen också väldigt uttröttande eftersom jag hanterar förändringar så kasst.

Annars då? Mår jag bättre än sist jag skrev här?

Inte direkt. Det är svårt att jobba med psyket när allergin fullkomligt knockat mig. Två tupplurar har jag tagit idag och ändå har jag svårt att hålla mig vaken nu på kvällen. Jag bara väntar på att klockan ska bli tio så jag kan ta min kvällsmedicin och sedan sova.

Jag försöker acceptera det. Att jag inte mår bra, men seriöst, ofta känns det som att jag bara vill skrika åt mig själv att rycka upp mig för jag har ingenting att må dåligt över. Tvärtom.

Ändå vet jag ju att det inte är så det funkar. Jag tycker att jag borde ha lärt mig det efter mer än tjugo år av återkommande depressioner.

I helgen ska vi fokusera på städning. Det spelar ingen roll hur många tupplurar jag kommer behöva ta. Vi ska städa. Som fan, för jag behöver det. Behöver lugnet som ett välstädat hem skänker mig.