I torsdags gick Sofia, jag och hundarna hem till farmor och farfar för att fira min fina farmor som fyllde åttio. Från början var det tänkt att vi skulle vara med på festen hon hade ihop med min faster men efter massa strul hit och dit bestämdes det att vi skulle äta middag ihop istället.
Eftersom Kami inte gillar Vincent sade jag till både mamma och pappa att de skulle höra av sig innan de var framme så vi kunde ta upp Kami i famnen. Såklart var det ingen av dem som kom ihåg det och när de anlände blev det bara ett stort jävla kaos.
Jag vet inte vad jag ska säga. Vincent är livrädd för Kami och det slutade med att Sofia och jag satt inne i köket och åt medan de andra satt i vardagsrummet. Kami var sönderstressad och lika stressade var Sofia och jag. Det var fruktansvärt. Ville gå hem. Strunta i allt. Men samtidigt ville jag inte göra farmor ledsen och därför stannade vi kvar. Sofia och jag förvisade till köket.
Igår svajade det så fort jag satt upp. Sov flera timmar under dagen och hade ångest och kände en fet jävla skam. Har iallafall bestämt att det var sista gången Kami och Vincent träffas. Kami mådde skit, Vincent mådde skit, Sofia mådde skit och ja, jag mådde såklart också skit. Om det innebär att Sofia kommer tvingas stanna hemma med Kami när vi alla ska ses så får det väl vara så då. Oavsett vilket så kommer jag må allt annat än bra. Är Kami med mår jag dåligt för stressen han utsätts för och är han kvar hemma med Sofia mår jag piss för att hon lämnas utanför.
Jag orkar inte tänka. Det känns så ovärt att utsätta mig själv för såna här saker för min livskvalité försvinner. När jag inte har energi att handarbeta eller läsa eller göra nånting annat, ja, då är det fan inte konstigt att livskvalitén försvinner. När det bara finns ork till att existera.
Idag är ångesten hög igen. Är inte fullt lika slutkörd idag, men jag ligger trots allt fortfarande i sängen och förstår inte hur jag ska finna kraft att klä på mig.
Självfallet ska Sofia ut med några jobbarkompisar ikväll. En jobbig sak kommer sällan ensam. Mamma och pappa hämtar upp mig senare och så ska jag och hundarna spendera några timmar med dem i Hästhagen. Jag hoppas hundarna kommer vara lugna för jag orkar inte så mycket idag. Helt skulle jag ligga kvar i sängen resten av dagen. Läsa och sova. Fly från mig själv. Pallar ingenting och framför allt pallar jag inte med människor.
Total isolering låter som den ultimata drömmen just nu.
ostadigt. 