Pust

Den här sommaren… Vad ska jag säga? Värmen som folk överlag verkar älska, det känns lite som att den långsamt långsamt tar död på den energi jag har.

Jag mår inte dåligt. Tro inte det. Mår otroligt mycket bättre sedan ökningen av de antidepressiva. Jag har svårt att somna och sova om nätterna, det är en av biverkningarna, men jag tar det alla dagar framför att vara suicidal och panisk större delen av tiden.

Min kropp har, tack vare diverse mediciner, otroligt svårt att hantera värmen. Förutom att jag alltid är klibbig och svetten tycks strila både här och där så är jag också väldigt matt. Matt och trött och slutkörd. Dricker vätskeersättning varje dag och det hjälper ändå en hel del. Men alltså… Fan vad jag saknar att inte känna mig konstant äcklig och svag.

Men nog nu. Jag skrev ju att jag ändå mår bra och det gör jag. Och jag har definitivt lyckats ta vara på den här sommaren.

Tog en rask promenad med hund och sambo som avslutades med sockerfri glass vid bäcken.

En påbörjad tavla som nu är klar och ska hängas i väntrummet på Karlas psykosavdelning 😍 Ska försöka komma ihåg att lägga upp en bild på det färdiga resultatet.

Badade och solade vid Leken med Sofia.

Och efter det åt vi sallad hemma i parken.

Påbörjade – och blev igår klar med – en tavla med suckulenter.

Solat en stund på en klippa.

Och Kami vägrade såklart bada och stod vid vattenbrynet och skällde efter mig och Sofia när vi var i vattnet.

Sofia blev en säl.

Och mamma, Kami och jag firade min födelsedag med latte och munk utanför donken.

Och senare idag anländer ett paket med böcker som jag har som plan att kasta mig över för att, om möjligt, tanka lite energi.